Huuua

Om en vecka planerar sjukvården att söva mitt barn och grotta ner sig i hans kropp för att försöka få svar på den eviga rosselmaskinen. Jag har i flera pr jobbat inom sjukvården, haft otaliga kontakter med läkare genom både baby V och min pappa. Låt mig säga såhär: jag har ett bristande förtroende för läkarkåren.. Det hjälper mig mycket lite när de ska söva ner min son!! Tror jag iaf just idag börjar utv nåt sjukligt oroligt över detta som komma skall. Behöva det verkligen!? Han äter och växer prickfritt. Han är historiens gladaste skit vilket ofta poängterad vart vi än går "va glad han är" (måtte det hålla i sig för alltid) nää på det förberedande läkarbesöket skall här korsförhöras. Min erfarenhet är oxå att har man bestämt sig för nåt är det omöjligt att ändra sig även om man kanske gjort en mindre korrekt bedömning från början. Det är alltså sånt jag bär m mig när jag vandrar in på sjukan. Note to self: plugga vidare och gör jobbet själv!