Att bli förälder

Pratade med en nybliven mamma igår. Det är nåt alldeles speciellt med det där. Förlossning, de första omvälvAnde timmarna, dagarna och veckorna. En praktisk omställning omöjligt att förutse. Allt nytt. Man själv går aldrig längre i första hand... Jaja ni kanske förstår jag sitter här sentimental;)

Det här med barn är det bästa, jobbigaste, roligaste å svåraste jag gjort! Den nyblivna mamman sa att hon funderat på det här med art jag har två barn och att hon inte kunde förstå... Hur gör man?! Ja det vet jag inte men jag log åt hennes fundering och förstod känslan hon hade då jag ställde mig precis lika frågande efter att theo föddes. Hon påtalade även det där med att glömma förlossningssmärta bara var rent skitsnack... Låt mig säga såhär; jag tror jag sa exakt detsamma... Hur jävla bra gick det då!? Människan måste ha minne som en guldfisk eller vara uppriktigt korkad;)