tack:)

Jag är så glad över vad jag har. När man växte upp fanns inte pengar till diverse leksaker bara för att man ville ha, pizza var det inte tal om i ngn större utsträcknig eller annat att få å få eller att ha å ha. jag brukade hitta på lite fler saker när det var tal om julklappar med kompisar. man vill ju inte vara sämre liksom. Så hemskt tragiskt eg? för det handlade mest om att jag inte ville att de skulle säga nåt negativt för jag var glad o tillfreds med de jag hade fått o behövde eg inget mer. Idag kan vi banne mig köpa den där pizzan eller fika på stan eller huxflux  byta vagn (ok då kanske inte bara huxflux) men det är en skillnad mot hur jag och kalle växte upp jmf med hur mina barn kommer ha det. På gott å ont tycker jag... men ärligt talatför att låta som världens klyscha så vemn bryr sig så länge vi har varandra, får vara friska å har tak öv huvudet? vem bryr sig då om man glömt bortsat ungens tänder eller om det gnälls eller om du en dag är så trött så du bara vill spy, det är ju livet! tack för vad jag har!