tacksam

I vardagslivet å småbarnstid hinner vi inte så mkt jag o min make. eller eg väldigt mkt bortsett frå  att umgås med varandra. Tiden rullar på å nån skall tröstas, bytas eller ordnas mat till.

Jag klagar inte, jag konstaterar ett faktum men det är självvalt. Jag förösker faktiskt att inte ta saker för givet här i livet å det kan låta klyschigt men mitt i allt kaotiskt i vardagen är jag lite tacksam över allt jag har och att vi har varandra. Märker också att jag börjar utveckla ngn slags icke hälsosam oro mkt snabbt... får för mig saker som att kalle krockar på väg hem från jobbet eller annan nonsens..nåt säger mig att det inte blir bättre med åren..

Har ni inte läst bloggen http://ikroppenmin.blogspot.se/ så gör det.....
hjärtat hatar dej en liten smula för att du intgroducerade mig i denna blogg samtidigt som man ska vara så jävla tacksam man vet aldrig vad som händer i framtiden. så tack anna;)