igenkännande skratt

Underbara clara, en blogg jag kikar in på regelbundet hade ett så klcokrent barninlägg så jag kan inte låta bli att citera delar av det

Det här med att få barn tycker jag påminner om puberteten. Humöret och självförtroendet svänger hundra gånger om dagen. Ena stunden står vi och bakar tillsammans och är glada. Sonen är världens skönaste och medgörligaste lilla unge. Vem trodde att det kunde vara så här enkelt att ha barn? Det är ju ingenting som är jobbigt eller svårt. Bara man har tålamod så ordnar sig det mesta. Dessutom har ju jag fått världens lättsammaste unge. Ja, kära nån, jag känner mig redo för en till – eller kanske fyra till! Andra stunden (bokstavligt talat – det svänger på en grisblink)  undrar vad jag gör för fel. Varför jag är världens sämsta förälder och varför jag inte har något tålamod. Men hur lätt är det med den här lilla tyrannen som kräver hundra procent närvaro och jag inte ens får pinka ifred? Jag hade verkligen outsäglig otur vad gällande mitt barns medfödda tålamod. Jag kommer minsann aldrig orka med ett syskon. Det vore en mardröm! Sedan stoppas han i säng för natten och jag kastar mig raklång på sängen och stönar av välbehag. Så skööönt med lite lugn och ro. Men vad fin min son är ändå. Tänk om jag kunde väcka honom, om jag fick plocka upp honom nu. Kela lite…vad mysigt det vore…men vad nu? Gnäller han? Han ska väl inte börja gråta nu också? Nä nu får det vara nog. Jag orkar inte mer! GODE GUD GÖR SÅ ATT UNGEN SOMNAR OM IGEN!!!!  Och han somnar om så sött och innan jag själv går och lägger mig för natten står jag och hänger över spjälsängen och beundrar mitt lilla mirakel och önskar att jag nådde att pussa honom.

 å vet ni idag startar semestern!