"vad långsamt hon går!"
".........hon har säkert mkt å bära....."
Vänder mig om, inser att det är ju mig det pratar om... dvs de två småkillarna som lekte i skogen bredvid gångvägen. Till mitt försvar säger jag att ibland går det faktiskt inte snbbare än så ju......
Ingen kommentarer:
Legg inn en kommentar