Tänk vad bloggar blivit ett sätt att dela med sig av tankar och förmedla ett budskap. Senaste tiden har jag av en händelse kommit in på flera bloggar med tragiska livsöden mammor med sjuka barn, barn som drabbats av livshotande sjukdomar och som delar med sig av det på ett sätt som är alldeles fantastiskt. Säkerligen en del i deras process att komma vidare och bearbeta också. Tänker ofta på de människor jag möter dagligen i mitt arbete också, människor som delger och berättar om sina liv och livsöden på ett sätt som för mig är otroligt imponerande.
Mina egna tankar och funderingar som finns i mitt huvud efter det som hänt mig den senaste tiden stannar så lätt i just huvudet. Men alla är vi olika inte sant? Men kanske får mig blogg inspirationen att ändå skriva er några rader, vi får se.. jag väljer dock att inte berätta allt här men en liten glimt kanske..
Från att ha levt med mobilen STÄNDIGT vid min sida, alltid haft koll eftersom den ofta ringt och jag behövs sitta vid min fars sida på sjukhus, akuten eller hemma när han vart dålig. (missförstå mig rätt hade tveklöst fortsatt så om han bara funnit kvar) Till att knappt behöva bry sig om vart mobilen är. Det kommer ändå inte ringa ngt akutsamlat till mig längre… Jag har alltid varit och kommer väl alltid kanske också att vara pappas flicka. Saknaden är obeskrivlig även om livet rullar på…. och ibland påminns man om vad som hänt.
Jag har fått höra att jag är stark flera gånger under senaste tiden, men jag känner mig inte så stark…. men när jag fick en dikt om vad det innebär att vara just stark då är jag nog jättestark som Bamse ungefär?J ” att vara stark är inte att lyfta tyngst, att hoppa högst eller att alltid lyckas, att vara stark är att leva livet som det är……….”
Å vad annat kan man göra egentligen?
Jag har även fått inse mer och mer att vänner som en gång betytt mkt för mig inte längre finns kvar som stöd i mitt liv, en annan typ av sorg förstås…men jag har även förstått att andra vänner dykt upp i livet från oväntade håll och det är jag glad för J
Å förresten tänk att det kan vara så otroligt roligt att komma in på bloggen å se kommentarer! Tack M och F! Det får en att vilja skriva några inlägg till minsann… Det får vara bra för idag, nu är jag sugen på glögg
Meen ååå, blev nästan alldeles gråtfärdig nu... Så neutralt skrivet men ändå inte! Det är så synd att du bor så långt bort, men det får mig att längta ännu mer tills nästa gång vi ses!
SvarSlettSkriv mer när du vill. Det är bra och fint att kunna läsa om hur dina tankar går! Jag kikar in! Hoppas glöggen var god, så ses vi på söndag:) Frida
SvarSlett