terapi?

Igår började ensam mamma söker, ultimata höst/sommarprogrammet!
I november (ja jag vet ett tag kvar) åker jag på en veckas kurs i sthlm.. Ser framemot det hela med skräckblandad förtjusning. Skönt och lyxigt att bo på hotell o en kurs jag verkligen vill gå. Men ack utan Theo o kalle en vecka. Det känns galet o det kan hända mkt på en vecka i T liv… det är ju faktiskt så att ofta kommer jag hem runt 17 på eftermiddagarna å när barnet alltid vill lägga sig runt 18 så får man inte mkt tid ihop. Men så är det väl. Hur som helst tvingar jag upp folket en natt i sthlm med mig vilket vi ser framot inte minst jag!Som ni kanske förstår är detta ngn form av bearbetning inför det som komma skall. Psst visst är bloggen rälig;)?